De senaste veckorna har SVT-programmet Köttets lustar med Henrik Schyffert stötts och blötts. Det finns en hel del att orda om de etiska aspekterna av programmet, som att använda grisar i TV-underhållning, att döda glada djur och att bryta ett löfte till sin son. Det går också att konstatera att det är helt unikt med bilder från slakt och insemination av suggor på bästa sändningstid och utan skönmålning.

Här tänkte vi fokusera på några faktafel i programmet. Det är argument som ofta används för att förespråka djurindustrin. Det här är vad köttets försvarare har att lägga i den andra vågskålen, det bästa de har att komma med för att väga upp allt som talar emot.

Djuren skulle försvinna om vi inte födde upp dem

Skärmklipp8

Emilia Astrenius Widerström, ordförande för Lantbrukarnas Riksförbunds ungdomsorganisation, säger i seriens första avsnitt att djuren inte kan klara sig utan oss. Att kon, grisen och hönan skulle försvinna om djurindustrin upphörde. Det stämmer inte alls. De här djuren har klarat sig utmärkt utan att ingå i vårt jordbruk i hundratusentals år. Av de vanligaste arterna i djurindustrin är det bara korna som saknas i det vilda. Hönsen mår väl i sin djungel, kalkonerna flyger mellan träden i Nordamerika, laxarna korsar Atlanten och vildsvinen bökar i svenska skogar. Ingen av dessa arter är i närheten av att dö ut.

Kornas vilda förfäder är däremot utrotade. Den sista uroxen dog i ett polskt reservat på 1600-talet. Men det finns återförvildade kor, bland annat i England, och många av dagens raser skulle utan problem klara sig i sina forna marker även idag. Det enda som krävs är att vi skulle låta dem vara ifred den här gången.

Vi behöver gödsel från djur

Skärmklipp6

När matjournalisten Henrik Ennart intervjuas kommer en vanlig föreställning upp, nämligen att jordbruket behöver gödsel från djur. Det stämmer att jordbruket behöver gödsel, och djurindustrin producerar enorma mängder av detta. Det enkla sättet att bli av med det är att sprida det på åkrarna. Men det är inte det enda sättet att gödsla.

Att ge foder till djur och sedan använda deras avföring som växtgödning innebär en förlust av energi och gödningsämnen. Djuren tar upp en stor del av näringen i fodret och tillför ingen ny näring. Avföringen har därför lägre innehåll av kväve, fosfor och kalium än det som djuren ätit. Processandet i mag-tarmsystemet leder till att vissa näringsämnen blir mer lättupptagliga, men den processen kan åstadkommas på andra sätt utan samma förlust. Sådant som idag utfodras till djuren kan, tillsammans med matavfall, halm, rester från skogsindustrin med mera, komposteras eller rötas i rötkammare istället. Det ger både miljövänlig energi i form av biogas och gödsel där nästan all näring finns kvar.

Vi skulle behöva använda en hel del åkermark för att odla växter enbart för gödning i ett djurfritt lantbruk, men inte större areal än det som idag används för djurfoder.

Maten skulle inte räcka om alla blev veganer/Det skulle bli för mycket mark över om alla blev veganer

Skärmklipp9

Skärmklipp13

I första avsnittet säger Emilia Astrenius Widerström från LRF att hon inte tror att maten skulle räcka om alla blir veganer. Men enligt forskning är det precis tvärtom: att alla blir veganer är det mest lovande sättet att föda en växande befolkning. Varför? Jo, för att vegetabilieproduktion kräver så mycket mindre av allt. Mindre mark, mindre vatten, mindre arbete, mindre gödning, mindre fossila bränslen. När den minskade markanvändningen vid veganskt jordbruk lyfts fram i avsnitt tre av forskaren Christel Cederberg presenteras det dock som ett problem. För om mindre mark behövs till matproduktion kommer den överblivna marken växa igen. Där det tidigare var åker kommer det bli skog. Problemet med det? Oklart. Skog är trots allt naturens naturliga tillstånd i Sverige, en både vacker och artrik miljö, medan åker är människoskapad monokultur. Det är ett vanligt misstag att blanda ihop öppna landskap med biologisk mångfald, men Christel Cederberg borde veta bättre.

Köttätande är nödvändigt för den biologiska mångfalden

Skärmklipp17

Christel Cederberg för ett resonemang om att djurfoder odlas på magra marker där ingenting annat än gräs kan växa. Men det är bara en liten andel, runt 9 %, av den svenska jordbruksmarken som utgörs av ogödslade ängar eller naturbetesmark, oländiga marker där det är svårt att odla. Där är mångfalden stor och humlorna trivs. Resten av animalieindustrins mark är raka motsatsen till mångfald. Monokulturer som gödslas, plöjs och besprutas är ogästvänliga platser för de flesta växter och djur.

Den lilla andel djur som betar på marker med höga naturvärden kan inte utgöra moraliskt försvar för hela djurindustrin. Till att börja med så är det inget som säger att de måste dödas och ätas – de betar trots allt bättre om de lever. Många marker betas redan idag av hästar och andra djur som inte har med livsmedelsindustrin att göra. Grisar betar inte alls. Ungefär en gris på hundra släpps ut på bete i Sverige och visst äter de lite gräs, men vad de lämnar efter sig är inga prunkande ängar utan uppbökade leråkrar. Ingen sätter en gris på bete för mångfaldens skull. Detsamma gäller kycklingar, fiskar och de flesta av de djur som Schyffert med flera stoppar i sig med mångfald som ursäkt.

En schysst djurindustri är möjlig om köttätandet halveras

Skärmklipp15

Skärmklipp18

I slutet av programmet sker plötsligt en glidning, en inte ovanlig sådan, från djuretik till miljö. Vad som skulle kunna vara miljömässigt hållbart är en helt annan sak än vad vi har rätt att göra mot andra djur. Det Henrik Schyffert kommer fram till är detsamma som att vartannat djurs död är oproblematisk. Att han med gott samvete kan slakta Vickan men inte Madde.

Det finns ingenting rimligt med att äta kött. Om det är möjligt att göra det utan att förstöra planeten är en sak – möjligt är inte nödvändigt. Argumenten för att äta kött är ihåliga svepskäl. Det är ingen som behöver djurindustrin.

Skärmklipp16

Nej Henrik. Vi kan inte det. Det är inte så att hälften av alla djur lever idylliska liv tills de stillsamt somnar in. Inseminationen och slakten som du upprördes över i avsnitt två går till på samma sätt i KRAV-produktion, som dessutom bara omfattar runt en procent av grisarna. Det finns inte utrymme för hälften av alla dagens djur att gå ute. Vinstintresset tillåter inte att djur får bete sig naturligt eller födas med kroppar som inte manipulerats för extrem produktion. Köttet tillåter inte att djur får leva. Det är en omöjlig ekvation.