I januari 2015 rapporterade en rad svenska medier om att människor har bättre minne än djur. Bakgrunden var att forskare från bland annat Stockholms Universitet gjort en sammanställning av tidigare studier på korttidsminne hos olika arter.  “En ny studie visar att alla djur har lika dåligt korttidsminne. Den enda art som skiljer ut sig är människan”, står det på universitetets hemsida. Men det var inte alls vad forskningen visade.

Studien, “Animal memory: A review of delayed matching-to-sample data”, undersöker inte djurs minne generellt utan bara hur olika arter presterar i ett mycket specifikt test av korttidsminne: delayed matching-to-sample. Korttidsminnet, eller arbetsminnet, är det minne som låter dig hålla exempelvis ett telefonnummer eller en adress i huvudet under en begränsad tid, runt en halv minut. Det gör att du minns vad du just såg eller hörde, men det mesta av det som hamnar i korttidsminnet är snart glömt. Det här tycks vara gemensamt för alla djur: i analysen sågs inga större skillnader i korttidsminnets längd mellan bin, apor, delfiner, råttor och duvor. För dem liksom för oss ligger minnesspannet på runt 30 sekunder. Det här är ett intressant resultat som är väl värt att sprida. Men var kommer slutsatsen att människor är bäst ifrån?

I tidningarna och i forskarnas egen presentation av resultaten står det att läsa att människor är speciella genom att vi minns ovidkommande saker länge. ”Människans minne skiljer ut sig genom att det är så mottagligt, vad som helst verkar kunna fastna i minnet under mycket lång tid”, säger en av forskarna bakom metastudien. Men i deras underlag finns bara en enda studie på människor, Overman & Doty 1980. De svenska forskarna hävdar att människan har ett korttidsminne som varar i 48 timmar. Det är inte alls vad Overman och Doty skriver och det påståendet hade mött mothugg från vilken psykolog som helst. De relevanta resultaten i Overman & Doty bygger på ett försök där makaker fick lära sig att vissa bilder gav belöning, och sedan undersöktes det om de mindes vilka bilder det var efter olika tidsintervall. Människor blev instruerade att minnas samma bilder. Det är alltså inte korttidsminne som undersökts, utan snarast en språkfri variant av semantiskt minne; ett slags glospluggande av bilder.  I studen minns aporna (som är fastbundna, och ett par av dem enögda) 76-88 % av bilderna i 48 timmar. De mänskliga försökspersonerna mindes rätt till nästan 100 %. Originalförfattarna härleder skillnaden mellan människor och makaker till att de inte kunnat be aporna att minnas bilderna på det sätt som de bad människorna att göra det. Men de svenska forskarna drar helt egna slutsatser, och media slår upp rubriker om människans överlägsenhet.

De svenska forskarna drar helt egna slutsatser, och media slår upp rubriker om människans överlägsenhet.

Forskarna säger också: ”I korttidsminnet kan djur lagra information om nästan vad som helst men informationen försvinner snabbt. Djur har även en mängd specialiserade minnen som å ena sidan bara kan lagra en viss typ av information men å andra sidan kan den informationen lagras väldigt lång tid.” Studier på sådana ”specialiserade minnen”, eller ens en definition av detta nya begrepp, är inte inkluderade i artikeln. Det framgår ingenstans hur eller om djurs långtidsminne skulle skilja sig från människors, eller varför det skulle förtjäna ett eget, nytt namn.

De flesta människor kan inte korrekt återge hur en cykel ser ut trots att det är ett stimuli vi exponerats för oräkneliga gånger. Det är inte dåligt minne. Det är en viktig kognitiv process för att förskona långtidsminnet från mängder av irrelevant information. Människor minns alltså inte heller en massa godtyckliga saker under lång tid. Vi har ett bra minne för relevanta stimuli, och vad som är relevant beror av en massa olika saker som kan kopplas till både art, individ och situation. Vad fastbundna apor på ett djurförsökslaboratorium lägger på minnet och inte är av begränsat intresse. Det hade varit väldigt förvånande om en vild makak skulle glömma bort något som var viktigt på riktigt – kanske var hen sett en farlig orm – efter 30 sekunder (eller 48 timmar). Viktiga minnen stannar kvar och oviktiga försvinner i de flesta nervsystem. Vad skulle de annars vara bra för?

Forskarnas slutsats om att människor har bättre minne än alla andra arter är både ovetenskaplig – eftersom den tas för given trots att det saknas empiriskt stöd – och djupt speciesistisk. Men framför allt är medias okritiska accepterande byggt på speciesism. Det är bara att hoppas att en lika dåligt underbyggd slutsats om skillnader mellan olika människogrupper inte skulle få samma spridning.