”Vi blir fler och fler människor på jorden, och vi behöver alla äta”, inleder landsbygdsminister Sven-Erik Bucht sitt förord till den nya Livsmedelsstrategin. Hur den maten ska komma till är vad strategin handlar om.

Ett sådant anslag väcker förhoppningar om lite mer djärva förslag. Men en framtidsvision där även djurens intressen räknas är fjärran från livsmedelsstrategin: en övergång till en vegetabilisk livsmedelsproduktion nämns inte ens. Istället ska lönsamheten i den svenska animalieproduktionen höjas och svenska staten ska hjälpa till att marknadsföra den. Dessutom betonas vikten av att göra djurskyddslagstiftningen ”flexibel med en bibehållen djurskyddsnivå”, vilket i praktiken brukar betyda att konkreta bestämmelser ersätts av luddigare skrivningar som det är billigare och enklare att följa och svårare att åka dit för att bryta. Som med de nya, flexibla betesreglerna för mjölkkor. Win för djurhållarna, knappast för djuren.

Problemen som nämns kring animalieproduktion är inte att djuren utnyttjas och dödas, utan att den är så dålig för klimatet och bidrar till antibiotikaresistens. Än värre så är den olönsam och idag beroende av stora bidrag. Dessa tre skäl kan tyckas vara nog för att överväga en avveckling av verksamheten. Men, tycks sensmoralen vara, det vore alltför sorgligt om det föredöme som Sverige utgör gentemot länder som har ännu större problem med sin animalieproduktion skulle gå förlorad. Och det skulle ju betyda att det goda djurskyddet som djuren i just Sverige åtnjuter skulle förnekas dem. En fråga till regeringen: om det verkligen var så att djurens liv i den svenska köttindustrin var liv värda att leva, vilket starkt kan betvivlas, är det verkligen mer rätt att döda någon som är glad?

Även från miljösynpunkt är förslaget påtagligt platt. Samtidigt som importen gärna ska minskas – långväga import ses sällan som hållbart – kan man nästan tro att miljöpåverkan upphör när resorna går åt andra hållet: den svenska exporten ska främjas med alla medel.

En gammal visa som klingar bekant i den nya Livsmedelsstrategin är den om att Sverige är bäst och att det är mycket värre någon annanstans. När det gäller djurskyddet i EU så är det inte tal om att göra det mer flexibelt: det ska höjas, punkt slut.