Om moral hos människor och andra djur

Förmågan att agera moraliskt pekas ofta ut som en avgörande skillnad mellan människor och alla andra djur. Det händer till exempel att djur som beter sig illa enligt mänskliga måttstockar försvaras med att de inte förstår vad de gör. Det finns också människor, en del av dem filosofer, som hävdar att djur inte är värda moralisk hänsyn för att de inte själva har några begrepp om moral. Stämmer det att bara människor kan vara moraliska och vad har det i så fall för betydelse?

INNEHÅLL

>> Empati
>> Altruism
>> Rättvisa
>> Straff och hämnd
>> Oskyldiga djur?

Det senaste decenniet har det kommit allt fler belägg för moral hos icke-mänskliga djur. Det har getts ut flera böcker på temat, bland annat Wild Justice, Can animals be moral, The age of empathy och The moral lives of animals. Som så ofta när det gäller att jämföra egenskaper mellan arter i en antropocentrisk värld är det svårt med definitionerna. Vi kan inte begära av andra arter att de ska uttrycka sina moraliska överväganden på samma sätt som en människa skulle gjort, som genom att använda människospråk. Det är att kräva att de ska vara människor. För att göra det lite enklare kan moraliskt beteende delas in i olika delar som lättare kan observeras eller testas. I den här artikeln går vi igenom några sådana delar och stödet för dem.

EMPATI

Empati handlar om medkänsla och inlevelseförmåga, att dela någons glädje eller lida när den lider. Många som levt nära andra djur har upplevt att de visar empati och det finns otaliga sådana berättelser om empatiskt beteende samlade i de ovan nämnda böckerna.

Det har också gjorts grymma laboratorieexperiment för att vetenskapligt visa på empati hos djur. Forskare har bland annat tvingat rhesusapor att välja mellan att ge en artfrände en elstöt eller att själv inte få någon mat. I de flesta fall valde de att vara hungriga framför att se någon annan lida – en av dem så länge som 12 dagar [1].

I de flesta fall valde de att vara hungriga framför att se någon annan lida.

ALTRUISM

Närbesläktat med empati är altruism, det vill säga att hjälpa någon utan att själv få något för det. Ett välkänt exempel på sådan hjälpsamhet var när gorillan Binti Jua räddade en treårig pojke som fallit ner i hennes inhägnad på en djurpark. Schimpansen Kuni hjälpte en stare som råkat ut för samma sak, och det finns många fler liknande berättelser.

Ett experiment som publicerades i tidskriften Science för några år sedan fick stor uppmärksamhet eftersom det ansågs bevisa altruism hos råttor. En råtta stängdes in i ett plaströr, choklad lades i ett annat. När sedan en till råtta släpptes in och fick fick möjlighet att öppna rören valde de i de flesta fall att först släppa ut sin kompis för att sedan dela på chokladen [2]. Ett liknande försök, där råttor kunde fira ner kamrater som hissats upp i selar, visade ungefär samma sak redan 1962 [3]. Forskarna beskriver i rapporten från detta försök hur de efter att ha hissat upp råttorna stack dem med vässade pennor tills de visade obehag – detta för att försäkra sig om att väcka de andra råttornas sympati. Frågan är om inte försök som dessa säger mest om de mänskliga forskarnas moral.

RÄTTVISA

Det finns många exempel där vilda djur tycks sträva efter rättvisa och uppröras av orättvisa. För många sociala arter är samarbete viktigt och då behöver individerna kunna lita på varandra. Inom gruppen finns vissa förväntningar, och om någon bryter mot dem verkar det upplevas som orättvist. Små fiskar, guppies till exempel, samarbetar i par för att inspektera rovfiskar. De utsätter sig för en fara men delar på risken om de håller ihop. Båda tjänar på att sacka efter och låta kamraten ta hela risken, men det straffar sig längre fram genom att ingen vill samarbeta med dem igen [4].

Inom gruppen finns vissa förväntningar, och om någon bryter mot dem verkar det upplevas som orättvist

Ett annat exempel där det lönar sig att vara juste är i lek. Hunddjur gör en “lekbugning” genom att kasta fram frambenen för att signalera att de vill leka. Det betyder att morrningar och attacker bara är på skoj och inte utgör något verkligt hot. Mångårig forskning har visat att vargar och andra hunddjur reagerar när någon inte följer lekens regler. Det är inte okej att leka med någon som inte har sagt ja, eller att säga att man vill leka men istället ta någons mat. Det kan leda till att man blir utfryst ur flocken [5].

Sådana observationer har kompletterats med fler onödiga labförsök. Ett av dem gick ut på att ge två kapucinerapor olika bra belöningar för samma uppgift – gurka eller vindruva. När båda fick gurka var det ingen som blev arg men när den ena apan fick en vindruva och den andra en bit gurka ledde det till ilska från apan som fått den sämre lönen. Inte sällan vägrade de att fortsätta delta eller att ens ta emot gurkskivan [6]. Liknande reaktioner har hittats hos hundar [7]. Upprördhet över orättvisa – så kallad “inequity aversion” – finns med största sannolikhet hos många fler arter.

STRAFF OCH HÄMND

Som nämndes ovan kan ojuste beteende straffas genom utfrysning och minskade möjligheter till framtida samarbete. Samtidigt finns många exempel på förlåtelse och försoning, något som kan ses som en motsats till straff med ett liknande moraliskt innehåll.

Det finns också ett stort antal berättelser om djur som tagit ut hämnd på människor som plågat dem. Många av dem finns samlade i boken Fear of the animal planet. Som ett exempel kan nämnas tigern Tatiana som på juldagen 2007 lyckades rymma från sin inhägnad på San Fransisco Zoo. Tatiana använde friheten till att leta reda på tre pojkar som retat henne tidigare på dagen, till och med en som gömt sig inne på ett café. Hon dödade en av dem och skadade de två andra. Kanske tyckte Tatiana att det hon gjorde var rätt – att pojkarna fick vad de förtjänade? Tatiana själv sköts strax efteråt av polis.

OSKYLDIGA DJUR?

Det finns alltså en hel del som tyder på att även andra djur än människor har moral. Betyder det att de också kan agera omoraliskt? Troligen. Det är mycket möjligt att en katt förstår att hon gör fel när hon plågar en mus eller att en hund skäms när hon har stulit. Andra djur är inte felfria eller ständigt oskyldiga. Precis som människor kan de göra fel ibland – och det ger oss inte mindre skäl att behandla dem väl.

KÄLLOR