Köttproduktionen i den nya Netflixfilmen Okja får många tittare att rysa. Den livsmedelsindustri som skildras har kallats bisarr. Men i grunden har den många likheter med verkligheten. Regissören Bong Joon-ho besökte ett riktigt slakteri som en del av sin research. Han ville vara verklighetstrogen men säger att han tonade ner vissa saker ändå, gjorde det mildare. Och faktum är att en del detaljer faktiskt ser bättre ut i detta tillspetsade drama än i den svenska djurproduktionen.

Supergrisarna får vara utomhus, vilket grisarna uppfödda i Sverige så gott som aldrig får. De verkar få vara med sina ungar längre än i några veckor. Alla supergrisar blir bedövade innan slakt – precis som den svenska djurskyddslagen föreskriver. Och majoriteten av dem slipper djurtransporter, slakteriet är ju på själva anläggningen. Okja får visserligen göra en lång och brutal resa. Men hon har å andra sidan levt som en riktigt lycklig gris i större delen av sitt liv – ett faktum som brukar skänka köttätande ett förmildrande skimmer. Ändå känns det inte bra. För tittaren och för filmens protagonist Mija, som får se djurproduktionen med egna ögon, framstår  den som helvetet på jorden. Mija och supergrisen Okja har vuxit upp tillsammans i en frihetlig symbios på Sydkoreas landsbygd. Nu är det dags för företaget Mirando att hämta tillbaka sin investering – Okja ska bli kött. Medan Mija gör allt som står i hennes makt för att rädda Okja undan ödet som kotlett blir hon mer och mer medveten om djurproduktionens cyniska verklighet. Och som tittare önskar man intensivt att både Okja och hennes artfränder ska vinna mot Mirandos stab av karriärslysten VD, veterinär med mindervärdeskomplex och iskallt kalkylerande ex-VD.

Vi ska inte avslöja hur det går i slutändan. Men filmen lyckas – medvetet eller omedvetet – skildra vår dubbla syn på djur. Den dubbelhet som gör att dött kött kan säljas med hjälp av levande djur och får oss att tro att det är en bra sak att en lycklig varelse dör. Samtidigt visar filmen i ett slag den råa saningen bakom köttet – och den sanningen gäller allt kött. För det som gör supergrisfabriken problematisk är framför allt tre saker; punkter som är gemensamma för all djurproduktion.

För det första: djuren är fångar utan makt över sina egna liv. För det andra: de dödas mot sin vilja. Och för det tredje: detta sker för att någon ska tjäna pengar på dem.

Det blir inte mindre sorgligt eller fel för att Okja varit lycklig.